Hanna Rönnbergs bok
Brovaktens historier utgavs första gången 1904, och i en utökad upplaga 1909. För boken belönades hon med statens litteraturpris.
Rönnberg inspirerades av den muntliga traditionen hon mötte på Åland. Hon återberättar historier om kärlek, lycka, svek och dramatik, kryddar dem med författarens frihet. Resultatet är en samling synnerligen medryckande och inspirerande noveller som berättar om ett för länge sedan försvunnet Åland. I förordet skriver Hanna Rönnberg: ”Då jag första gången besökte Åland, blef jag fängslad af den egendomliga kraktär som var utbredd öfver folket och lifvet på de åländska öarna. Det var skärgårdsfolk och skärgårdslif, men med en särprägel, som ej återfanns i andra skärgårdstrakter. Då var Mariehamn ej ännu badort, och turistströmmens syndaflod hade ej fördärfvat allmogen och väckt dess snikenhet och fåfänga.”
I boken finns berättelser om bland annat Mannes Galeas i Knutsboda, Enskärs-Lotta och ”En historia från Bomarsundstiden”. Den inledande berättelsen handlar om brovaktaren vid Lemströms kanal.
